Stark men sårbar

Min uppfattning av vad det betyder att vara stark har rejält förändrats under den senaste tiden. Tidigare tänkte jag som säkert så många andra också, att vara stark är att man är hård vid alla situationer, man visar sig inte svag framför de andra och man biter ihop och fortsätter ”No matter what”. Jag beundrade människor som jag tyckte var starka, men nu när jag tänker på det så var det oftast människor som visade sig utåt att vara starka, men egentligen inte var det de visade utåt.

Under det senaste tiden har jag fattat att det är inte det jag vill vara. Jag vill vara stark med att kunna visa mig sårbar, äkta och ärlig mot de andra. Att vara stark för mig betyder främst över allt, att man vågar vara ärlig mot sig själv. När man är ärlig mot sig själv, först då kan man vara hundra procent ärlig mot de andra.

Som när någon frågar ”Hur är det?” och man då oftast svarar ”Joo det är nog bra”. Vågar man vara ärlig mot sig själv och har konstaterat att det kanske är åt helvete, så är man ärlig mot de andra genom att man säger något som ”Just nu så mår jag inte bra…”Om man sen inte vill prata om ämnet kan man ju vänligt säga att man inte vill gå djupare inpå det.

Jag vet hur svårt det är och är nog en av de som alltid bara sagt att ja det är nog bra… det är nog bra…det är nog bra. Men jag tycker vi behöver mera öppenhet över att det är ok att inte må så bra. Man vet ju typ inte vad man ska säga om någon säger att hen inte mår bra och det är ju så eftersom vi möter sådana situationer allt för sällan. Vrickat.

Våga vara stark, våga vara ärlig mot dig själv, våga vara öppen.

Jag vill slippa detta mönster med att allt ska alltid vara bra. Att man på ett eller annat sätt mår dåligt borde vara normalt, det borde inte vara så big deal att man måste skämmas över det eller gömma det. Vore det mera öppet att må dåligt så skulle inte direkt de andra tycka synd om dig heller när du berättar om det. Det är en sak som jag mött rätt mycket på den senaste tiden, folk som tycker synd om mig för att jag har mått dåligt? Please, stop. Det vill väl nog ingen, utan de man vill är ju att det är okej att må dåligt, inte att det är något speciellt med det.

Visst, det är allt annat än kul att må dåligt, men att man berättar att man mår dåligt betyder inte att man vill att folk kommer och återberättar hur dåligt man har det/haft det, tycker synd om att man har det så dåligt. ”Oj så hemskt att du har mått så där, så hemskt, så hemskt, så hemskt.” Ja menar inte att man inte skulle behöva stöd, absolut, all sorts av stöd är viktigt när man mår dåligt. Men att stöda och tycka synd är olika saker. Inte borde man ju tycka synd om sig själv heller när man mår dåligt så inte ska de andra gör det då heller.

Tyck inte synd, stöda.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *