Wad up?

Har inte skrivit här på ett bra tag, men nu tänkte jag lite berätta hur det ser ut i mitt liv just nu.

Varför jag tappade motivationen över att skriva bloggen berodde mest på skolan, ännu i vårast hade jag en hel del kvar i skolan som jag var tvungen att göra ifall jag ville bli klar. Och det ville jag. Det blev nog lite kämpigt men jag var hundra på att jag inte skulle gå ett femte år. I början av Juni fick jag examen i handen, guuud vilken lättnad! Efter fyra år i Vörå blev jag äntligen idrottsledare och student. Efter alla skrivuppgifter och studentskrivningar på svenska hittade jag inte motivation att ännu skriva här, så jag lät det bli. Ännu tills på sistone har jag inte haft lust att skriva, behövde väl återhämta mig från skoltiden, haha. Men nu känner jag att jag inte vill tappa min skriftliga kunskap i svenska och därmed kändes det naturligt att återuppliva bloggen.

Vi i Finland är kanske inte de bästa på att berömma oss själva, men jag kan nog konstatera att jag är stolt över mig själv. Jag kan säga att mina senaste två år blev allt annat än jag hade tänkt och förväntat mig. Av idrottsledarstudier njöt jag inte överhuvudtaget, jag hade ångest precis varje gång jag hamnade att stå framför en grupp. Jag mådde inte bra med mig själv och var rädd för att misslyckas. Studentskrivningar, har ännu lite svårt att förstå hur jag fixade de så pass bra som jag gjorde. Mitt i det värsta kaoset hittade jag ett liten glimt av fokus och det räckte. Yrket är inte det jag troligtvis vill jobba med i framtiden, men visst, det ger mig en enorm trygghet. Idag är jag glad att jag var envis och inte gav upp fast jag inte egentligen hade orken, för nu känns det som att jag har nycklarna för att göra det jag vill mest: sparka och springa efter en jäkla boll.

Efter Juni har jag för första gången haft orken och möjligheten att skapa en träningsrutin, men också annars med livet. Att byta råddiga kombistudier till ett deltidsjobb som försäljare känns som lugnet efter stormen. Livet är väldigt simpelt just nu, men det är precis det jag behöver.

Jag har inte ännu hittills tränat fotboll med något lag. Det har inte känts rätt, eftersom jag har känt att jag måste jobba med mig själv förrän jag tar på mig något nytt på den fronten. Jag vet även att när jag en gång börjar, måste jag vara hundra procent redo, och det har jag inte ännu varit. Men jag har inte tränat själv, utan med min fyscoach som hjälpt mig så otroligt mycket under tiden. Hon är nog awesome, och det känns som att vi verkligen gör ett bra team! Jag uppskattar verkligen hennes jobb och vet att resultatet från arbetet kommer synas, utan henne skulle jag inte vara så långt som jag är nu. Hon är förnuftet bakom att jag inte haft några stora bakslag, att jag orkat ta små steg istället för stora, lärt mig träna effektivare istället för mängden, hitta rutiner och bland annat på grund av vårat systematiska och sunda jobb fick jag för två veckor sedan äntligen säga hejdå till min sköldkörtel medicinering! Det känns enormt, eftersom det inte alls var självklart att jag någonsin kunde sluta med den medicineringen. Det är en sån grym lättnad när kroppen ger konkreta bevis på att den helas och att den återhämtar sig!

Jag har även varit på belastningsprov och fått bekräftat att min kondition har blivit mycket bättre och att det inte finns mera tecken på att återhämtningen har några störningar. Det var för ungefär en månad sedan jag for till Kuortane för att testa nuläget genom en mattest. Jag var super nervös, liksom tänk om kroppen inte hade tagit emot träningen så som jag hade tänkt? Tänk om min kropp inte klarade av att belastas så hårt ännu? När testet var över, var jag röd som en tomat, literally se på bilden nedan. Men jag hade inte fått några komplikationer alls, inte några dåliga känningar, jag kan säga att jag njöt av att kunna springa så hårt och ta ut mig på det viset! Kan inte riktigt förklara känslan, men det beskriver ganska mycket att när jag körde hem, lade jag musiken på fullt och då började tårarna rinna. Och för första gången i mitt liv på grund av lycka.

Ett svar till “Wad up?”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *