Säsong 2018, del 2

Som först vill jag understryka att fast än läkaren befattade felaktiga beslut, så ligger ansvaret över hur det blev helt på mig. De besluten visade mig vägen till hur det blev, men i slutändan är ansvaret över min hälsa alltid upp till mig själv. Jag skulle ha kunnat lyssna på min kropp mycket bättre och välja en annan väg.

Men nu kommer fortsättningen på förra delen…

När jag kom till mottagningen i Helsingfors konstaterade läkaren nästan direkt att det låter som att jag har en rätt allvarlig överbelastning i kroppen. Det kallas mera bekant som överträning, men detta begrepp är lite missledande. Det betyder alltså inte, som det lätt tolkas, att man skulle ha tränat för mycket, utan detta begrepp innehåller alla delar i livet; dvs. träning, stress, kost och återhämtning. Helheten blir för mycket och därmed kan kroppen inte återhämta sig längre.

Läkaren konstaterade att på den tre månaders medicinprovningen jag hade fått hade varit onödigt och att det var en konstig kombination av medicin. Han berättade också att de prov som hade blivit tagna var inte alls tillräckliga; blodproven var inte tillräckligt omfattande, peff-mätningen skulle ha borde göras med anvisning för idrottare och spirometriprovet var otydligt. Läkaren ville ha nya mera omfattande blodprov, ny EKG, en peff-mätning för idrottare, en del prov jag skulle göra själv och alla de tidigare testresultaterna.

Därmed fick jag snabbt reda på att läkaren i Vasa hade aldrig tagit prov av mykoplasma. När de sen blev tagna, sa läkaren att jag troligtvis hade haft det kring höst/vinter, precis då när förra läkaren hade sagt att jag inte hade det. Där blev jag nog en aning frustrerad, liksom hur hade läkaren i Vasa vågat säga att jag inte hade det utan att han ens hade testat om jag hade mykoplasma. Han sa hur tydligt som helst i telefon: ”Nej, du har inte mykoplasma”.

Men värre blev det.

När läkaren sen hade fått in mina EKG-prov och blodprov som hade tagits den 16.11 så ringer läkaren från Helsingfors. Han säger att jag genast måste sluta med all sorts av träning. Han hade hittat tecken på hjärtinflammation, både i de tidigare tagna blodproven och EKG:n. De var en chock, eftersom jag hade ju åkt till akuten för att säkerställa att jag inte skulle ha hjärtinflammation.

Jag beställde en tid till hjärtultraljud och där fanns det som tur inga tecken på inflammation. Troligtvis hade jag haft en början på hjärtinflammation kring den 16.11, men inflammationen hade läkt. Det kunde ha gått värre. Men någonting som ännu idag snurrar i mitt huvud; Skulle jag fått inflammationen några veckor tidigare, t.ex. på sista matchen av säsongen, och jag skulle ha spelat, hur skulle det ha slutat då? Jag tror att det skulle ha slutat på ett annat vis. Som tur fick jag det efter några veckors vila och då var slutresultaten detta. Jag lärde mig att man aldrig ska underskatta när man är sjuk. Det finns inget ”bara hosta”. Detta ”bara hosta”-tankesätt skulle ha kunna avsluta mitt liv.

I de nya, mera omfattande blodproven fick jag också veta att jag hade drabbats av autoimmuninflammation i mina sköldkörtlar. Detta kan bero på av utmattningen och de många infektioner som jag hade i kroppen. Inflammation i sköldkörteln är rätt vanlig, men att man fått nånting som eventuellt lämnar för evigt bara p.g.a. fel läkarbeslut, känns rätt för jävligt. Jag har ändå hoppen att kunna lämna medicinen någon dag, men att det lyckas finns det ingen garanti för.

Efter dessa undersökningar hade blivit gjorda, blev läkaren sjukskriven. I det tillfället var det ändå klart att det var endast vila som skulle hjälpa.

Nu är det över sex månader sen jag slutade med all slags idrott. Jag kämpar fortfarande med vardagen, har alltså inte ännu heller kunnat börja träna. Ska besöka en idrottsläkare den här veckan och hoppas på att hon kan säga var mitt tillstånd ligger nu och när jag eventuellt kan börja träna.

Vi betalade dryga 1000€ för alla felaktiga beslut som privata läkaren i Vasa gjorde. Sen var jag ju tvungen att ta alla test och några till på nytt, så blev det ju lätt över 1000€ till. Att betala något för sin hälsa är inget jag tvivlar på ens en sekund, men att vara tvungen att betala för något som inte ger resultat eller klarhet så tycker jag nog är ganska vrickat. Om man är en patient som betalar för hälsovårdstjänster, så förväntar man sig att man åtminstone blir tagen seriöst.

Ett svar till “Säsong 2018, del 2”

  1. Hemskt att höra att du har gått igenom detta! Att vara utmattad på alla plan eller vara ”överbelastad” är otroligt tungt och jag önskar dig all lycka! ☺️ Att vila och göra det man tycker om att göra är viktigt under denna tid du är borta från fotbollen. Tillfriskningen är inte snabb, men den kommer!
    Och detta med sköldkörteln är viktigt att hålla reda på, jag antar enligt din text att det var hypotyreos (eller underfunktion) du hade? Rekommenderar att du skall gå privat angående din sköldkörtel, en stor del av allmänläkare inte riktigt bra på detta med sköldkörteln… och om du inte har den i skick, så då fungerar inget! Säger detta av egen erfarenhet 😉
    Men bra skrivet och ett stort lycka till åt dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *